Nu ringde bror mig och berätta att sköterskan inte visste så mycket. Läget är oförändrat sen igår. Hon kan fortfarande inte prata sammanhängande. Natten hade varit "orolig" så dom har gett henne lugnande. Lilla mamma som är så rädd för sjukhus... När de kikade in så sov mamma tungt. Man erbjöd sig att väcka mamma men dom kände att det var bättre och sticka iväg och äta och sen tillbaks igen om en timme.... Jag är inte förvånad att man inte vet något om läget.... Men man ska göra en andra röntgen av hjärnan som tydligen ska vara mer detaljerad.
Jag skrev ihop en dikt lite hastigt.
Mamma vad vore vi utan dej,
du måste ta hand om dig okej?
När vi var små du höll vår hand,
Du torkade våra tårar å tömde skorna på sand.
Du lekte och skratta med oss så det stod härliga till,
ytterst sällan du på din stol satt still.
Du la dig själv åt sidan, såg till att vi hade det bra
– vareviga dag.
På vinternmorgona du vedspisen tände,
på kvällen frågade du oss vad som i skolan hände
Du höll koll och strök dagar i almenackan,
Men så fan heller att du ska få stryka med, du rackarn.
Vi behöver dig alltid mamma - du så viktig är
När starka mamma är sjuk, det på oss tär
Du gav oss livet, du har lärt oss allt du kan
Du lärde mig kramas och att som människa vara sann
Vi vill att du ska få vara både frisk och kry
Ja, glad i ditt sinne utan massa huvudbry
Älskade mamma du betyder långt mer än du kan förstå
Tänk vad mycket du sett med dina ögon så vackert blå
Du måste ta hand om dig själv
så du inte behöver vara i Kungälv
Mamma, mamma vi älskar dig så
Hoppas du detta i ditt hjärta både kan känna och förstå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar