Varje dag så tänker jag på min älskade lilla mamma. Det har nu gått 1 år sen hon föll ihop och när hon vaknade upp så var hjärnan skadad. Hon har på 1 år blivit mycket sämre med balansen och minnet och det skär i hjärtat att vara ifrån henne. Hon är min mamma, men ändå inte samma person.
Det som är tufft är att hon blev placerad på ett korttidsboende förra sommaren och har bott där sen dess. Nu har man äntligen fått besked att mamma kan flytta till en omvårdnadslägenhet på Tallåsen så förhoppningsvis sker det inom 3 månader. Då kan hon äntligen få sina egna möbler, en kokvrå, sin egna TV osv.
Jag längtar så fruktansvärt mycket tills nästa gång jag flyger hem till moder Svea igen. Jag älskar dig mamma.
Var rädda om varann. Kram
I am sure she is so proud of you. May her next step be a smooth transition for her.
SvaraRadera