Jag har varit vaken i 6 timmar och drömmen hänger fortfarande fast i en som en slöja av dimma...
Jag brukar alltid komma ihåg mina drömmar.. vilket jag för det mest svär över. För drömmarna påverkar mig verkligen.. Som nu, det hänger kvar och påverkar mitt humör. Man försöker skaka av sig drömmen genom att göra andra saker men så fort man tänker på drömmen så griper den tag i ens hjärta och mage...
Jag drömde att jag och Daniel var ute och åkte tåg i Europa.. bara reste planlöst.. Vi skämtade som vanligt och bara va. Daniel var ledsen och upprörd över saker i hans liv.. Plötsligt så känner jag hur hela atmosfären runt oss ändras.. det blir mer intensivt. Han lägger sitt huvud i mitt knä och tar min hand.. jag ser inte hans ansikte men jag känner starka ömhetskänslor.. Plötsligt berättar han att han är kär i mig och har alltid varit det.. Jag känner glädjen som rusar igenom en.. Värmen och lyckan.
Plötsligt blir allt intensivare.. färgerna, hans hand i min, hjärtat som slår.. det är så vackert att det gör ont.. riktigt ont. Glädjen spränger i bröstet.. Men samtidigt visste jag att han skulle försvinna.. döden. Så man var samtidigt så fruktansvärt ledsen.. och ensam.
Jag vaknar... Och känner alla känslor av glädje och sorg inom en. Så starkt... så yeah, bleh.
Nu känner man hur mycket man vill ha den där intensiva kärleken.. att dela med någon. Just den känslan. Tyvärr så varar den inte så länge i ett nytt förhållande men den är så härlig även om man önskar att den stanna kvar. Den övergår ju sedan i trygghet och glädje, värme.
Jag längtar tills den dagen jag får känna så här igen... Jag vet att den kommer.. och jag stressar inte. Njuter av här och nu. Att älska mig själv och ta hand om mig själv.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar